Stora delar av diskussionen om upprustning och utbyggnad av kollektivtrafiken handlar tyvärr bara om kollektivtrafik i Stockholms kommun. Det är nästan bara i frågor om finansiering som kollektivtrafiken blir en angelägenhet för hela regionen, d.v.s. ungefär det område som landstinget omfattar. Och då är argumenten ofta rätt märkliga.
Ett vanligt är ”trafikinfarkt” på in- och utfartsvägarna i rusningstid, med stora förseningskostnader som följd. Ett annat argument är vägtrafikens negativa miljöeffekter. Båda argumenten är sakligt riktiga och hänger dessutom ihop med varandra, men inte med särskilt mycket annat… eller?
Trafikinfarkter och luftföroreningar orsakas inte av innerstadsbor som, i brist på alternativ, tar bilen till jobbet.
Varför skulle de göra det när det oftast finns en hållplats inom 300 meter, med 8-10 avgångar i timmen?
Problemen uppstår därför att alla som dagligen arbetspendlar från regionens yttre delar saknar ett någorlunda rimligt alternativ till bilresan. Utom de allra sista kilometrarna, men då finns det ingenstans att parkera bilen.
Moment 22 i ännu en skepnad.
Moment 22 i ännu en skepnad.
Hur kan någon, på fullt allvar, tro att en bättre kollektivtrafik inom Stockholms kommun, och allra bäst i innerstaden, skulle utgöra ett fungerande alternativ för alla dessa arbetspendlare?
En väl fungerade kollektivtrafik är förvisso önskvärd, men när såväl direkta som indirekta nyttoeffekter (=tillgänglighet, miljöpåverkan m.m.) till största delen hamnar i Stockholms kommun så bör det väl också vara en angelägenhet för kommunen i första hand.
Landstinget skall nog istället försöka höja kollektivtrafikens kvalité i de kommuner där arbetsdagens två resor börjar respektive slutar.
Eller så kanske landstinget kan ta initiativ till en utflyttning av en stor mängd arbetsplatser, från Stockholms innerstad till kranskommuner. Då skulle behovet av bilpendling minska ganska drastiskt och arbetsresor med cykel, eller till och med apostlahästar, blev en reell möjlighet.
Trafikinfarkter och luftföroreningar skulle bli ett (otäckt) minne blott och kranskommunernas bristfälliga kollektivtrafik kanske till och med framstå som fullt tillräcklig.
Heureka!
Den senaste veckan har DN haft några intressanta ledarartiklar som tydligt visar att inte bara trafikforskare och andra experter, utan också landstingspolitiker(!), har mera stockholmsfokus än landstings- eller regionfokus. De förstnämnda må vara förlåtna, men att landstingspolitiker uppträder som stödtrupper till Stockholms kommunalpolitiker...! Ja, det ökar i alla fall inte landstingens redan ifrågasatta legitimitet.
DN 2011-10-18:
DN 2011-10-17:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar