Vart tog modet vägen AKB?

Igår, på nationaldagen, hade lunchekot ett inslag från Anna Kinberg-Batras tal på Mosebacke. AKB hade tydligt sagt att i Sverige skulle människors frihet inte få begränsas av etniska eller religiösa sedvänjor. Hon sade inte ordagrant så, men innebörden var den. Det fick naturligtvis reportern att, med några olika formuleringar, försöka få AKB att peka ut vems sedvänjor hon menade. Svaret på frågorna var "allas".
Varför tog hon själv så snabbt udden av sitt eget viktiga budskap? Frågan var ju lätt att förutse. Lika lätt var det att ana reporterns hopp att få svaret "muslimers".

Jag klagar ofta och högljutt på att medietränade politiker besvarar frågor med nonsens eller helt nonchalerar frågan och väljer att prata om något annat. Den här gången var det nog inte medieträning (eller brist på) som fick Kinberg-Batras budskap att falla nästan platt. Någonstans på vägen från idé till färdigt manus tycks modet ha svikit. Både henne och mediecoacherna.
Varför vågade ingen förprogrammera svaret:
"Jag tänker främst på ett litet antal företrädare för religiösa samfund. Några få konfirmationsledare i Svenska kyrkan, imamer i vissa moskéer och en mindre grupp högljudda abortmotståndare inom frikyrkorna. De använder religionen, eller agerar på annat vis, på ett sätt som kränker människors frihet och som vi inte accepterar i Sverige."

Jag hoppas att det var vad Anna Kinberg-Batra ville, men inte vågade, säga.

Återuppståndelse eller åter uppståndelse?

Efter många år i träda visar bloggen tecken på liv igen. 
Vänta nu, i träda betyder odlingsbar mark som får vila - utan någon sådd - för att senare ge bättre skörd. Det är inte orsaken här så... Bloggen har legat i dvala precis lika länge som den alltså inte har legat i träda. Fast det är inte rätt det heller. Om jag är noga med språket. Bloggar kan inte ligga i vare sig träda eller dvala. Det kan bara de som skriver bloggar göra.
Nja, inte ligga i träda. Men de kan träda i dvala, fast det önskar jag ingen. Bloggarens lust att skriva kan dock göra det. Jag vet. Fråga inte varför. Jag vet inte, trots att jag just skrivit motsatsen. Motsägelsefullt?
Ja, precis som mycket annat runt omkring i vardagen. Det har gett skrivarlusten kraft att träda ur dvalan. Vad kommer det ge för resultat? Återuppståndelse eller åter uppståndelse? Det senare vore inget nytt, snarare en återuppståndelse av uppståndelse jag orsakat med skrivande på annat håll. Ibland.