Igår, på nationaldagen, hade lunchekot ett inslag från Anna Kinberg-Batras tal på Mosebacke. AKB hade tydligt sagt att i Sverige skulle människors frihet inte få begränsas av etniska eller religiösa sedvänjor. Hon sade inte ordagrant så, men innebörden var den. Det fick naturligtvis reportern att, med några olika formuleringar, försöka få AKB att peka ut vems sedvänjor hon menade. Svaret på frågorna var "allas".
Varför tog hon själv så snabbt udden av sitt eget viktiga budskap? Frågan var ju lätt att förutse. Lika lätt var det att ana reporterns hopp att få svaret "muslimers".
Jag klagar ofta och högljutt på att medietränade politiker besvarar frågor med nonsens eller helt nonchalerar frågan och väljer att prata om något annat. Den här gången var det nog inte medieträning (eller brist på) som fick Kinberg-Batras budskap att falla nästan platt. Någonstans på vägen från idé till färdigt manus tycks modet ha svikit. Både henne och mediecoacherna.
Varför vågade ingen förprogrammera svaret:
"Jag tänker främst på ett litet antal företrädare för religiösa samfund. Några få konfirmationsledare i Svenska kyrkan, imamer i vissa moskéer och en mindre grupp högljudda abortmotståndare inom frikyrkorna. De använder religionen, eller agerar på annat vis, på ett sätt som kränker människors frihet och som vi inte accepterar i Sverige."
Jag hoppas att det var vad Anna Kinberg-Batra ville, men inte vågade, säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar