Hur gör man en europé?

Två veckor har snart gått sedan den engelska folkomröstningen om brittiskt EU-medlemskap. Det blev kaos i den engelska politiken. Oväntat? Nej, mot bakgrund av båda sidornas förenklade argument hade allt annat varit en överraskning.
Många kommentarer till omröstningens resultat handlar om att nationalismen förblindar alltfler väljare. Det sägs i klara antydningar att om bara väljarna gjorde sig av med sina nationalistiska böjelser och istället började känna sig som européer skulle de inte ifrågasätta och kritisera EU; och aldrig tänka tanken att lämna unionen.
Det är, enligt min mening, en ganska okänslig analys. Kanske till och med så okänslig att den för många blir en bekräftelse på att EU utvecklats till elitens - inte folkets - projekt.
Är det någon som tror att det är så enkelt som att man bara väljer att känna sig som europé?
Är det i så fall någon som också tror att känslan av att vara svensk, tysk, spanjor eller grek därefter alltid kommer att vara oviktig för samma individ?
Båda frågorna kan tyckas abstrakta, men testa samma tankar i mindre skala och mera vardagsnära sammanhang först. Fotboll och läktarvåld kan säkert duga som testmiljö.

Kan sakliga argument få fotbollshuliganerna att sluta hålla på sina olika lag, för att istället börja heja på Svenska Fotbollförbundet? Stört omöjligt, säger jag.
Vad händer sedan, om förbundet skriver en regel som begränsar det f.d. favoritlagets vinstchanser?
Det är nog ingen vågad gissning att de osannolika fansen blir kortvariga.

Jag tror att många som använder sig av nationalism-kortet har underskattat betydelsen av att känna en hemvist, en samhörighet och ett ursprung som inte kan förnekas; och som inte heller skall behöva förnekas.

Vi människor styrs mer av känslor - i vid bemärkelse - än vi kanske är medvetna om. Jag har i alla fall svårt att formulera några rent rationella och objektiva skäl till mina och många andras köpbeteenden. Vi köper kläder, bilar, möbler och mycket annat som - under ungefär lika lång tid - har i det närmaste exakt samma funktionella värde, trots att beloppen på prislapparna kan skilja på många hundra procent. Vi köper ändå! Rationellt? Oftast inte. Emotionellt? Absolut, ofta höggradigt.

Det kan mycket väl vara precis samma känslostyrda beteende som får oroväckande många att föraktfullt fnysa åt EU och "experterna". EU måste nog göra väldigt mycket för att vanliga medborgare skall förknippa medlemskapet med en premiumkänsla liknande den som ges av Rolex, Mercedes och många andra. Utan en sådan kommer de flesta säkert att slå vakt om såväl sina nationella som lokala traditioner och egenheter även i framtiden, utan en tanke på "ond" eller "antidemokratisk" nationalism.